Älskade, underbara, fina Hasse vad du är saknad av så oerhört många människor. Hoppas du hört alla de vackra ord som sagts om dig idag. Det krävdes rätt mycket av mig att närvara idag. Tack för allt du givit ??

Kan bara konstatera att det är en sorgsen höst i år, främst för den oturliga ridolyckan med Hasse. Väldigt många skriver minnesord om honom, allt från artister, journalister, kändisar, vänner och så även jag fast på mitt eget vis. Det finns så mycket att säga om denna man men hur ska man kunna sätta fingret på Hasse? Hans arbete är väl sammanfattat och så även alla hans bragder i livet. Han har ju även sina memoarer, vilket är väldigt bra så har du inte bläddrat i den är det ett tips!

Allra första mötet med Hasse var för flera år sedan, jag sökte ett hästskötarjobb och blev som en av fem kallad till intervju. ( det var över 100 talet sökande) Vilken grej?! Jag tog ledigt från jobbet och åkte tåg ner till Sthlm, jobbade just då i jämtland med tyg. Blev upplockad av leverantören på företaget jag jobbade på och så efter ett visst virrvarr av kaos lokaliserade vi Hasses kontor, försenade. En helt otrolig miljö mötte mig och på heltäckningsmattan kom en lång, äldre herre leende och presenterade sig som Hasse. Detta är mannen, myten, legenden personifierad verkligen och den egenskap jag senare mest kom att uppskatta var hans ärlighet och värme. Redan här, vid första mötet sa han (spontant eller uträknat får jag aldrig veta) :bra handslag, bestämt och fast! Bra egenskap. Trevligt att du meddelade att du blev sen, ordning och reda.

Den gången efter mycket om och men passade det inte mig att ta mitt pick och pack och dra 50 mil söderut. Detta hände på en höst,( egentligen inte viktigt i sammanhanget) och sen kom sommaren något år senare när min mamma ringde mig på mobilen. Jag brukade inte prata i mobilen på jobbet men svarade ändå när det var min mor orolig för att det hänt något. Hon var helt uppe i varv och någonstans mellan raderna utskildes Hasse, jobb och han kommer ringa. Precis då kom min dåvarande chef med telefonen och såg lite bragd ur fattningen ut. Det var Hasse, han ville att jag skulle komma ner och titta på jobbet ( igen) och denna gång komma ut till gården och ta med ridkläder! Helgen samma vecka bilade jag och min kusin ner och sen var det kört kan man säga. Jag menar, Stockholms skärgård under högsommaren jämfört med sensommar i jämtland. Tror det var uträknat från herr Hasse, iallafall lite. Miljön var helt otrolig, herrskapet är och förblir helt otroliga och en drös med djur på det och jag tackade min lyckliga stjärna.

Efter det gick det fort, jag fick gå så omgående jag ville från jobbet jag hade då chefen tyckte det var en "once in a lifetime " grej, jag plockade ihop det personliga sakerna i huset jag bodde i och min pappa tog hand om resten, mamma eller främst syster tog hästen som jag var tvungen att lämna och sen bar det iväg. Svårt att beskriva någon med så stor personlighet och driv utan att få det att låta konstigt men samtidigt som det händer väldigt mycket runt denna människa känner man sig delaktig i brist på annan formulering.