Tävlat igen och det går ibland upp och ibland ner...

Trimmade kossan i onsdags och vad händer vi hade inte ens en gångbart, krig kan man mest likna det vid. Fick man kommer på det ena började han med nåt nytt men skam den som ger sig och så blev allt bra igen när han var väldigt trevlig på tävlingen. Utöver vissa panikångestattacker på framhoppningen, de kan verkligen vara nervpåfrestande och den"Lilla" kossan har vissa fobier... Som mötande hästar, fladdriga hästar, kraschande bommar...allt det man kan möta på en framhoppning.

Hinder har en tendens att se så små ut bredvid mina små pälsklingar.

Skrållan debuterade tävling på bortaplan och även en meter. Efter viss tvekan med allt, hon trubbar av och stänger in sig när hon blir stressad, kom vi in på banan i första klassen ( hon fick gå två, trodde hon behövde det) och så hann vi inte spana in ettan pga utrustningsfel som åtgärdades av trevlig funktionär. Smet undan från ettan, har hon aldrig gjort !! givetvis har hon stannat men aldrig sprungit undan. Hoppade efter övertalning ett tom sex, lite mer tryck i varje språng, planerade högerbåge tillbaka på sjuan när hon tog det egna beslutet och hoppade ettan i farten... Diagonalt! Vad ska man göra, skratta och klappa om.

Nollade nästa klass och fick en fin rosett, den var hon verkligen värd efter inasatserna under dagen. Kombinationen var inget problem men hon använde sina sista reserver på de två sista hindren. Min emellanåt storhoppande prinsessa! Tänk att ingen ser att dom tjuvhöjt hindrena