Hatar fortfarande att kliva upp tidigt och precis när klockan ringer hinner jag tänka tanken: varför gör jag det här!? Kliver ändå upp, fixar i stallet, lastar hästar och någonstans däromkring har jag vaknat och börjar fokusera på dagen. Tävling!

Har alltid ett personligt mål med mina starter, en plan ( som givetvis inte alltid blir som man tänkt, rätt sällan) Den här gången var planen mest att känna på hästen, han blir bara bättre och bättre på träning. Nu var det ju tävling och jag misstänkte att han skulle reagera lite annorlunda. I första klassen var han spänd, nästan så han tänkte tilta över och hamna i sitt gamla stress beteende. Blev ändå inte katastrof, lite laddad på hinder men under kontroll. Broms och styrning existerade iallafall, dessutom provade jag en flatare sadel vilket gjorde att jag inte fick kotkompressioner i varje språng. Kom till omhoppning och vände kort till första hindret, gick lysande men efter det var gränsen nådd. Red större vägar resten av omhoppningen och vi var felfria och jag hade fortfarande hästen med mig.

Analyserade läget och bytte sadel, till den vanliga... Den jag kastas ur men hästen kan arbeta mycket friare i. Jag red två klasser och det var inte så många ekipage mellan mina starter. Givetvis var det ju 30 min pausen för ombyggnad och bangenomgång. Blev till och med placerad i första klassen så tidsmarginaletna krympte. Stoppade in hästen med utrustningen på, såg givetvis till att han inte kunde fastna i något, men jag vill gärna att de dricker lite mellan klasserna och dr flesta jag rider behöver varva ner för att göra just det. Får de komma in i transporten, stallet, lastbilen varvar de lättare ner.

Andra klassen kändes han så mycket bättre, nästan för samlad men jag ville gärna bjuda honom på en avslappnad runda. Utan stress, ingen press för att försöka undvika att det skulle tilta i hans huvud. Resultat? Ett ner i grunden men han var så fin. Peter berodde mest på att jag kastas iväg och vi kom ur balans. Kikade på filmen och han rev med bakbenen. De få gånger han brukar riva är med 99% med frambenen för han inte hinner upp. En rivning med bak, det kan jag ta. Det beror på min ridning och inte att hästen gör något galet.

Sum:
I det stora hela: jätte nöjd ryttare och en häst som blev trött i huvudet.
Pernilla och Skrutten red också en klass, en super runda i sån bra stil. En liten halvmiss, Skåtte missade halvhalten och svepte ner en bom. Kan tillägga att det är inte a walk in the park att få den hästen att galoppera med riktiga galoppsprång en hel bana.

Nu är vi laddade för kommande säsong, känns riktigt bra

Nu är det lite mindre än sex timmar innan jag ska upp och fixa i stallet, årets första tävlingsstart på agendan. Enda minuset är just att sovmorgonen försvinner, man kan inte få allt man vill.

Målet, två bra rundor där han kommer tillbaka och har uppmärksamheten på mig. Liten check inför säsongen i stort!

Blev Scuttland och Lasse liten som åker och så startar Nina med, fast det är bara jag som kör två klasser imorgon.

Så är jag tillbaka i verkligheten och har konstaterat att jag är trött! Har även konstaterar att det inte blir någon sovmorgon alls den här veckan! Jag som inte fungerar utan sömn! Tur jag sov i lastbilen på vägen ner till Gbg, det bästa som finns faktiskt.

Mitt "hem" de senaste två nätterna! Fungerar jätte bra men man hamnar som i en egen bubbla när man kuskar runt, verkligheten känns rätt avlägsen och alla måsten får lösa sig på något vis. Telefonerna går rätt varma emellanåt. Speciellt chaufförernas, de har endast tre företag (!) så lite att rodda med.

Vi är iallafall på väg hem med tre riktigt coola djur där bak. Äter och dricker när det bjuds och ser allmänt pigga och glada ut trots att de har varit på resandefot sedan i torsdags.

[Bild]

"Min säng" är rätt högt upp, faktiskt bara strax under taket. Smidig är en bra egenskap för att ens kunna ta sig dit och ner. Upp brukar gå bra för de flesta, ner går alltid på ett eller annat vis men det är då problemen kommer. Själv byter jag även om innan jag klättrar ner, det går bara man vill.

Nu har vi precis lämnat byn, gissa varför?

Oh yes! Vi ska plocka upp lite hästar, förhoppningsvis (!?) sist vi hörde något trodde dom att de skulle komma fram nu på morgonen... Det var i söndags kväll vi fick det budet.

Nu kanske vi har fått lite koll på tillvaron.

Lilleman kändes mycket bra igår, trimmade barbacka och då brukar han gå bra. Lydig, mjuk och spänstig. Härlig känsla!

Häst transportörerna meddelade att de mest troligt anländer med hästarna till Sverige imorgon på morgonen. Tur för mig ringde chefen och väckte mig om inhopp som ridlärare ( hon är även ordförande på ridklubben) och jag har blivit ledig från andra jobbet.

Så nu borde jag verkligen sätta fart om jag ska hinna med lite hästar innan lektionerna börjar.

Hittade efter mycket om och men en sadel som är väldigt rak och till ett mycket bra pris, vilket gjorde att den nu är köpt och skickad... Väntar bara på att den ska komma fram! Dick vet vi inte säkert att den passar men skam den som ger sig.

Vi hade ju hoppförbud men som tur var glömdes det bort när det var hoppträningsdags igen. Jag har i ca 1,5 veckas tid tyckt att han sett och betett sig lite udda i rörelsemönstret men då ingen annan hållit med fick jag helt enkelt förlika mig i att jag var nojjig. ( fina ord) Problemet eller vad man vill kalla det kom när hopptränaren undrade om han kändes som vanligt för det var något som störde henne men inte kunde sätta fingret på vad det var. Blev jag inte alls nojjig av!?!

Tur för mig så gjorde hästmassören ett besök, givetvis var inte vi inplanerade men hon lyssnade och ägaren med och de klämde in liten.
Massören hittade problemet och var imponerad över hur rörlig han blivit i kroppen. Duktiga , duktiga Lasseliten.
Han har en "galla" , som han hade redan när han kom, på framsidan av hasen. Det är egentligen en slemsäck som är trasig och vätskefylld. Problemet nu är att den förändrats och gör att det inte går att trycka ihop benet lika mycket och där kommer den minimala rörelsestörningen jag sett.

Projekt minska svullnad är inlett och vet ni hur svårt ställe det är att försöka få lite tryck på? Tänk stödstrumpor och så extremt rörlig häst. Ekvationen går inte riktigt ihop.

Kört laser i två dagar nu, skulle köra lite chockterapi med den i tre dagar, uppehåll och samma igen. Samtidigt försöka ha lite tryck på själva gallan. Provar just nu med hasskydd så han ser något inpackad ut då jag måste linda benen för att det inte ska glida ner.

Släppte honom i ridhuset igår och rörelsestörningen är borta, dessutom rörde han hela kroppen även i galopp och det har han inte gjort när han sprungit fritt förut. Gissa hur lycklig jag var!!! Fortsätter och ser om den förbaskade hasengallan kan bli mindre. Fortsättning följer

( inte riktigt till mig)
Just ni inväntas en hästleverans ifrån Irland och Litauen. Till ridskolan, mitt "ridjobb" och en ny häst till Nina. Resultat?
Irländarna skulle ha kommit till Göteborg igår och vi skulle ha hämtat dom där och varit på väg mot Stockholm för att hämta upp litauerna. Storm på Irland = färjorna inställda och dagarna gick, de skulle ju ha åkt därifrån tidigare i veckan. Igår fick vi veta att de åkt från Irland men inte visste hur det var i England, om de skulle ta sig vidare därifrån. Idag, nina ringde och checka, kom meddelandet om att de var kvar i England. Varje gång vi har varit i kontakt med transportörerna säger de att de hör av sig när det händer något MEN än har det inte skett. Det gör det hela lite svårt att planera allt runt omkring. Tror inte de är medvetna om att när vi ska hämta upp dom har vi 100 mil enkel resa, hästarna ska få vila över natten i ett privat stall och dom vill nog gärna bli förvarnade. Vi som ska hämta upp hästarna har jobb och iallafall jag måste fixa vikarie, till assistent jobbet, leja djurvakt osv.
Litauerna har vi inte ens hört något om så just nu vet vi inte ens vart dom hästarna befinner sig.

Visst låter det organiserat?