Älskade, underbara, fina Hasse vad du är saknad av så oerhört många människor. Hoppas du hört alla de vackra ord som sagts om dig idag. Det krävdes rätt mycket av mig att närvara idag. Tack för allt du givit ??

Kan bara konstatera att det är en sorgsen höst i år, främst för den oturliga ridolyckan med Hasse. Väldigt många skriver minnesord om honom, allt från artister, journalister, kändisar, vänner och så även jag fast på mitt eget vis. Det finns så mycket att säga om denna man men hur ska man kunna sätta fingret på Hasse? Hans arbete är väl sammanfattat och så även alla hans bragder i livet. Han har ju även sina memoarer, vilket är väldigt bra så har du inte bläddrat i den är det ett tips!

Allra första mötet med Hasse var för flera år sedan, jag sökte ett hästskötarjobb och blev som en av fem kallad till intervju. ( det var över 100 talet sökande) Vilken grej?! Jag tog ledigt från jobbet och åkte tåg ner till Sthlm, jobbade just då i jämtland med tyg. Blev upplockad av leverantören på företaget jag jobbade på och så efter ett visst virrvarr av kaos lokaliserade vi Hasses kontor, försenade. En helt otrolig miljö mötte mig och på heltäckningsmattan kom en lång, äldre herre leende och presenterade sig som Hasse. Detta är mannen, myten, legenden personifierad verkligen och den egenskap jag senare mest kom att uppskatta var hans ärlighet och värme. Redan här, vid första mötet sa han (spontant eller uträknat får jag aldrig veta) :bra handslag, bestämt och fast! Bra egenskap. Trevligt att du meddelade att du blev sen, ordning och reda.

Den gången efter mycket om och men passade det inte mig att ta mitt pick och pack och dra 50 mil söderut. Detta hände på en höst,( egentligen inte viktigt i sammanhanget) och sen kom sommaren något år senare när min mamma ringde mig på mobilen. Jag brukade inte prata i mobilen på jobbet men svarade ändå när det var min mor orolig för att det hänt något. Hon var helt uppe i varv och någonstans mellan raderna utskildes Hasse, jobb och han kommer ringa. Precis då kom min dåvarande chef med telefonen och såg lite bragd ur fattningen ut. Det var Hasse, han ville att jag skulle komma ner och titta på jobbet ( igen) och denna gång komma ut till gården och ta med ridkläder! Helgen samma vecka bilade jag och min kusin ner och sen var det kört kan man säga. Jag menar, Stockholms skärgård under högsommaren jämfört med sensommar i jämtland. Tror det var uträknat från herr Hasse, iallafall lite. Miljön var helt otrolig, herrskapet är och förblir helt otroliga och en drös med djur på det och jag tackade min lyckliga stjärna.

Efter det gick det fort, jag fick gå så omgående jag ville från jobbet jag hade då chefen tyckte det var en "once in a lifetime " grej, jag plockade ihop det personliga sakerna i huset jag bodde i och min pappa tog hand om resten, mamma eller främst syster tog hästen som jag var tvungen att lämna och sen bar det iväg. Svårt att beskriva någon med så stor personlighet och driv utan att få det att låta konstigt men samtidigt som det händer väldigt mycket runt denna människa känner man sig delaktig i brist på annan formulering.

Tänk om man skulle ta och rycka upp sig! Nu är jag less, riktigt, riktigt less! Eller så är jag riktigt trött, lite oklart just nu men mest troligt båda delarna.
Går lite ont på diverse fronter och knasboll ( för att vara snäll mot mig själv) som man är tjurar man ihop och kör på, ignorerar allt som kan ha med en känsla att göra. Hur länge klarar man det? Länge! Provat det förr, inget att rekommendera för de normala folket kan inflikas.

Så, nu har jag gnällt och TUR det är min blogg, dagbok eller vad man nu vill kalla det. Gör man som man vill typ.

Nu håller vi tummarna för Pappsen som befann sig på akuten igår, har inte hört nåt mer sen och det gör en ju inte så lite nervös. Kör på med att hade det varit katastrof hade de hört av sig men då hade det också varit riktigt katastrof. Undra just vart mitt tjur kommer ifrån? Och ja, det var en ironisk fråga som var retorisk

Jorå, vi lever! Går inte på de vanliga 700 % bara.

Pga mina vissa svårigheter att använda mig av kroppen blev det ingen placering den här helgen ( heller) dock så fick vi en bra 0 runda i 120 klassen. I kontrollerat tempo, ungefär motsatsen till bedömningen alltså.

Underbara lilla häst!

... Så blir man snabbt påmind om motsatsen, nästan iaf.

För dom som hänger med i mitt hästliv vet att jag kan ramla av, bara det att det händer sällan.

Idag red jag en 120 klass A0 och hoppade 12345 hinder med kanon känsla, hinder nr 6 slutade mindre bra och platt som en pannkaka. Mer riktigt : hästen landade platt som en pannkaka och jag rullade åt sidan som en liten boll ( min lösning, slappna av, upp med huvudet och rulla ihop) första gången det händer så riktigt ändå, anledning? En miss, vi kom fel på ett hinder, inget han inte skulle klarat ändå men problemet blev att hästen samtidigt felbedömde och så KATASTROF...

Tävlingsledaren var djupt imponerad på min sinnesnärvaro, (jag kände på en gång vart det barkade)

Vi klarade oss ändå bra, lite mörbultad ( iaf jag, problem axel och ordentligt skrapsår) hästen skrapade upp mulen och två små skrapsår på knäna och så.

Såg inget konstigtnär jag gick med hästen på kvällen, har ändrat klasser till imorgon och börjar med 110

Håll tummarna att hästen är dom vanligt

Om någon eller någon som känner någon som letar en modig liten häst med placering mat 125 och kapacitet för mer samt trevligt steg är han nu till SALU

Omotiverad värre!

Borde faktiskt göra lite nytta massor att göra fast kanske inget skoj ( kan vara det som är problemet)

Stallet är nästintill klart, fattas lite ny färg på hälften av gallren och så ska alla saker på plats då givetvis.

Hästarna borde få röra på sig men ska ju åka bort från tidig tis morg och blir borta till söndag ( natt mest troligt) så nåt jätte seriöst är välvningen mening känns det som. Lufs i skogen blir det alltså.

Förstår inte varför jag ska börja på då många projekt, ommöblering inne och kasta om saker ger KAOS! Mitt i detta kaos finns alla dessa måsten.

Så, nu har hon gnällt klart och ska börja i det hörn som är roligast. Fixa sadelkammaren!

Ylande vargar, vita valar och törstiga björnar!

Svar: ylande vargar, ja fast på två ben och i form av barn. Hela badsjön var dock full emellanåt av vita valar, i form av semesterfirande kontorsnissar.

Björnspåren var däremot alldeles äkta, ingen bamsing till björn men tur det... Dom vill man inte bada med!